HÄRDALSBUDA

20190301

Och helt plötsligt hade jag en egen mataffär...

När jag flyttade hit till Lillhärdal för 4 år sen, kände jag att jag var färdig med butikslivet. Efter 25 år i branchen, en massa flyttande för att ta mig vidare i karriären och olika matkedjor var det dags för något nytt. Butikschef var jag redan, och högre upp hade jag inga ambitioner att gå.

Så jag flyttade hit till kärleken, lärde mig att köra traktor, botade min koskräck och blev en del av gården och dess arbete. Det var verkligen hur kul som helst. Så mycket nytt att hålla koll på, så många nya moment som kittlade hjärnan.. jag blev bondmora för hela slanten!

När jag fick höra att dåvarande butik skulle lägga ner fick jag lite ont i magen. Hur skulle det bli att bo här när närmaste butik var 3 mil bort. Med 3 ungar i huset och en massa anställda som gärna ville ha fika och lunch om det erbjöds. Hur skulle det gå för byn om vi inte hade en affär? Skulle folk flytta härifrån, och hur skulle vi kunna locka hit nya människor till byn. Vågade människor skaffa barn, och hur skulle det då bli med skolan.

Hur skulle det gå för alla de äldre som bor här och kanske inte vill sitta och köra så många mil för att handla.  

Tankarna börja mala, och butiksråttan i mig vaknade till liv igen. Jag pratade med ägaren, vi bollade ideér fram och tillbaka, försökte se om det fanns en lösning och hur den i så fall skulle se ut. Jag tog kontakt med Kommun, länsstyrelsen, region JH, banker och en hel del andra som skulle kunna hjälpa mig att hitta en lösning på problemet. Det blev många timmar i telefon den hösten, många!

Men hur jag än vände och vred på tankar och ideér så var det väldigt svårt att få ekonomisk hjälp, jag hade inget sparat kapital som låg och väntade på briljanta ideér, och då är det inte lätt att få låna pengar. 

Jag gav upp ideén och kände mig totalt uppgiven!

Men, så ringde telefonen en eftermiddag...

Min alldeles egna energikick på kommunen ringde, lika sprudlande som vanligt och med nya ideér att lägga fram till mig. Tydligen fanns möjligheten för mig att få hyra gamla Konsum i byn, och genast vaknade all energi till liv igen. Jag satte igång hela verksamheten igen, ringde runt, skickade mail och kände att det här kan ju bli fantastiskt bra. Jag hittade andra vägar att få hjälp, träffade många fantastiska människor som förstod mig, mina tankar och var beredda att satsa... PÅ MIG!

Och här sitter jag nu, på mitt alldeles egna kontor i byns affär. Det har inte ens gått 1 år sen jag registrerade företaget, men det känns som om butiken har funnits hur länge som helst. Visst har det varit lite berg- och dalbana under resans gång, visst har jag stångat mig blodig för att få saker att fungera.. Men allt har löst sig! 

Mycket tack vare min bättre hälft som har stöttat mig och mina ideér helhjärtat

sen dag 1. Mannen som har lyssnat och lyssnat lite mer, peppat, tröstat och försökt sätta sig in i en bransch han aldrig varit i för att kunna begripa vad jag pratat om.

Mannen som sa - Kör! Du fixar det här! 

Min käre bror som minst 1 timme om dagen fick lyssna på syrrans "tjat" om butiksinredning, kylsystem och myndigheter, känslor, ideér och katastroftankar. Och ändå fortsatte att peppa mig, och få mig att förstå att det här kommer att gå hur bra som helst.

Och så mina fantastiska anställda, vilka fantastiska människor! Så väldigt olika som personer, men så underbara på sina egna sätt. Utan dom, deras kämparglöd och deras positiva energi, så hade jag inte klarat det här. 

Jag är så tacksam för vad vi har åstadkommit! Så stolt!

Nu går vi vidare mot nya mål och erfarenheter, mot nya skratt och nya möten.

Vi ses i butiken!

Mika